eXTReMe Tracker

Så var det dags igen

Kära läsare!

Er favoritbloggare kommer nu att tillkännage något viktigt.

Hon är velig. Hon kan inte bestämma sig för hur hon vill ha det i sitt liv.

Något som drabbats av denna velighet är bloggen. Nej, oroa er inte. Den här bloggen kommer inte att stängas ned, den ska få fortsätta förgylla er vardag.

MEN - bytet från Metrobloggen (tillbaka) till blogg.se var noga genomtänkt, efter att bloggägaren testat både Blogspot och Wordpress. Efter att denna flytt genomfördes i november-december har Gealach fortsatt att nosa på Wordpress och slutligen bestämt sig för att fördelarna med denna blogg överväger. Hon har inte alls vantrivts på blogg.se, men det finns ett par saker som hon gillar mer hos Wordpress, och således går nu ett nytt flyttlass.

Gealach ber så hemskt mycket om ursäkt för eventuella besvär detta kan ge läsarna, såsom uppdaterande av länkar, prenumerationer på Bloglovin etc. och hoppas att ni, kära läsare, vill följa med till den nya adressen:

http://gealach.wordpress.com




Send me an angel

Vi tittade på "På spåret" ikväll, där den här låten framfördes i en lite annorlunda version.

Det här var en av mina favoritlåtar när jag gick på högstadiet. Nostalgitripp!


Fryser

Jag gick lite på stan efter jobbet idag, handlade två fina tröjor och åkte sedan hem. Det var kallt, men inte värre än det varit den senaste tiden.

Jag kom hem, och en stund senare gick vi ut för att handla. Jag hann inte mer är ut genom dörren innan jag började skaka och frysa och hacka tänder som bara den. Kunde knappt prata. Och jag hade exakt samma kläder på mig som jag haft på dagen.

Helt sjukt! Nu får det vara nog med minusgrader snart!

Länkar

Efter att ha haft den här bloggen i tre månader har jag äntligen börjat lägga upp länkar till de bloggar jag följer regelbundet.

Jag tar några per dag, så blir det inte så mycket jobb.

Trött på vintern

Jag börjar seriöst ledsna nu! Is och elände, kyla, snö och mörker. Jag blir tokig och ser inget slut på det, det kan ju vara kvar hur länge som helst.

Men man "får" tydligen inte klaga på vintern, för det är ju såååå fint och såååå trevligt och "det är ju bara vinter en gång om året", så då ska man tydligen njuta av den.

Och det är ju så roligt för barnen, som får göra snögubbar och åka pulka. Japp, det är det nog, men ungar brukar ju klara att hitta på roliga saker att göra oavsett väder. Och de vintrar när det inte kommer någon snö, då är det sååå synd om barnen som inte får göra dessa saker. Ja, det är ju vansinnigt synd om barnen i Australien som inte får bygga snögubbar... :-P

Hittade ett citat på FL som sa precis vad jag tänker om det här med att man inte får klaga på snön:

"Det verkar dock som att det är mer accepterat att klaga på värme än på kyla. Klagar man på vinter får man höra en massa trams om bra kläder och hur fiiiint det är med viiiiit snöööö. Värmeklagarna är det dock synd om för de mår ju dåligt av värmen. Att andra är kroniskt trötta, halvdeprimerade, får hudproblem eller halkar på isen och bryter benet på vintern räknas tydligen inte. För det blir ju vinter varje år så vi får fan inte klaga."

Det är faktiskt bara sommar en gång om året också. Det ska jag säga när folk gnäller över värmen medan jag tänker njuta av den! Så det så!

[BOK] Kalla det vad fan du vill

Kalla det vad fan du vill - Marjaneh Bakhtiari



"I romanen Kalla det vad fan du vill står familjen Irandoust i centrum. De har lämnat Iran för Sverige och mötet med det nya landet och dess invånare är inte alltid smärtfritt, men med envishet och en positiv inställning går allt. Hoppas de.

Mot all förmodan blir deras öde i Marjaneh Bakhtiaris händer varken tragiskt eller tråkigt, utan istället en oväntat rolig läsning. Hon skildrar familjens och deras vänners liv med humor, ironi och sympati. Ingen går säker i den ena absurda eller rörande scenen efter den andra riktas strålkastarljuset mot både "gammalsvenskar" och "nysvenskar". För vem gör rätt och vem gör fel? /.../ Finns det egentligen något politiskt korrekt beteende, eller står vi alla trots vår goda vilja hela tiden med båda fötterna i klaveret? Och finns det kanske något sätt att trots våra olikheter mötas på lika villkor?"
(Adlibris)

Den här boken köpte jag för att den verkade intressant och för att det stod att den var rolig. Det stämde i båda fallen.

Tyvärr hade jag lite svårt att komma ifrån att jag verkligen inte gillar huvudpersonen Bahar. Hon har sina poänger, helt klart, men tyvärr har jag svårt att känna någon riktigt sympati med henne (fast kanske är det inte meningen?)


Nytt leg

Vi var iväg och skaffade nya leg idag. Jag ser ut ungefär så här på mitt:


Dumt projekt?

Jag som lovat mig själv att aldrig mer sy annat än gardiner har nu fått för mig att jag vill ha en 1700-talsklänning.

Det får inte ske - hjälp mig att inse att jag inte behöver den!

Håll med mig om detta:

- Det kommer att kosta en helsikes massa pengar
- Det kommer att ta en evighet att klura ut hur man gör
- Jag kommer inte att ha något tillfälle att använda den = slöseri med tid och pengar
- Jag kommer att se gigantisk ut i den
- Det kommer att ta alldeles för kort tid innan jag fått ångest över den precis som jag fått över alla "medeltidskläder" jag har i garderoben

Håll inte med mig om detta:

- Sådana klänningar är fina
- Jag kommer få anledning att köpa tjusigt tyg och en massa bling-bling
- Jag kommer att känna mig fin i den (även om jag kommer att se så gigantisk ut att folk tror att det blivit solförmörkelse)

Så, tala om för mig att jag har rätt nu!
*titta uppfordrande på*

Fotopromenad i Stockholm

Efter att ha skrivit monstertentan och sedan åkt tåg i fem timmar igår tyckte jag att jag var värd en slappardag och vi tog kamerorna och åkte in till stan. Först klättrade vi upp för trapporna från Slussen för att få lite utsiktsbilder och sedan blev det Gamla stan.












En korg med stickade mjukisdjur i fönstret på caféet där vi hamnade.


Fotopromenad i Göteborg

Innan jag skulle skriva monstertentan igår eftermiddag hade jag lite tid att slå ihjäl, så det blev en fotopromenad följd av mumsig lunch på Espresso House.











Si tu savais


Liten språklektion


Vad datorn pysslar med...

...är inte alltid uppenbart.

Häromdagen utförde min dator ett antal tester av olika saker, antagligen någon form av säkerhetskontroll.

Men lite roligt såg det ut:



Tyvärr blir det kanske lite svårt att läsa på bilden, men det står i alla fall att den gjort test av "hög bit", "nibbleflytt", "Schackbrädestest", Test av "ett steg åt vänster" och "ett steg åt höger". Tänkte att de två sista kanske hade med någon danskurs att göra...

Tur att alla testen blev godkända i alla fall. Det där med nibbleflytten är ju känsligt... eller något. Vad det nu är... *kliar sig i huvudet*

Roligt med mobilkamera

Jag skaffade inte mobil med kamera förrän i höstas. Kände inte riktigt behov av det, jag har ju två hyfsat avancerade kameror, så varför ska jag ha en inte så avancerad i mobilen?

Hur som helst, i den nya telefon jag köpte finns det en kamera och den är rätt bra att ha i lägen när man går på stan och ser saker man skulle vilja köpa, men inte anser sig ha råd med just nu. Ta en bild, så att man kommer ihåg. Eller när man hittar saker som man vill kolla upp på nätet och se om man kan hitta billigare.

Hur som helst - idag satt jag på tåget hem och roade mig med de olika inställningarna man kan göra i denna lilla kamera. Motiv blev den oerhört fascinerande papperskorgen på en perrong:










En massa roliga "ramar" kan man ha också! Inte för att jag riktigt ser någon omedelbar användning för dessa, men man måste kanske inte ha någon praktisk och nyttig tanke med allt heller. Det är ganska befriande när saker bara kan få vara roliga! :-D

Att vara kändis...

...kan inte vara lätt. Jag har funderat på det där ibland. Om jag hade chansen att bli känd, så undrar jag om jag verkligen skulle vilja och våga det.

Visst skulle det vara kul att få en massa uppmärksamhet för något häftigt man gjort och kanske även en massa pengar.

Men frågan är om det skulle vara värt att bli igenkänd av allt och alla, att riskera att minsta lilla grej man gör hamnar på löpsedlarna och vinklas till något helt annat och mycket värre än det kanske var.

Eller, ve och fasa, att de skulle gräva fram ens gamla skolfoton och lägga ut på nätet! Eller intervjua ens gamla lärare som skulle tala om vilken kuf man var!

Den dag jag publicerar min debutroman ska det ske under pseudonym. Då kan jag sitta och njuta i hemlighet om folk hyllar den, och instämma i sågningarna när folk talar om vilken skitbok det är. Och ingen behöver sitta och läsa in en massa saker i den och undra vilka i bekantskapskretsen jag baserat karaktärerna på.

(Inte för att jag någonsin kommer att skriva något mer avancerat än blogginlägg i alla fall...)


View My Stats bloglovin RSS 2.0